Hoppa till sidans innehåll

Krönika nr 2 20160411


En skön start på serien

 

Seriepremiären är avklarad och precis som förra säsongen inledde HuFF med en 2–1-seger.

Förra årets viktoria var hur solklar som helst då Härnösand reducerade med matchens sista spark.

Årets trepoängare på LF Arena i Tierp – där Strömsberg besegrades – vill många kategorisera som turlig, men jag skulle nog vilja säga att den var rätt så stabil och ganska rättvist.

Visst, gör man segermålet i näst sista minuten (Pelle Lööf), och ur misstänkt offsideposition, så kan jag väl hålla med en aning om att Fru Fortuna var på HuFF:s sida. Men det här var ändå en match som laget skulle ha avgjort tidigare.

HuFF började matchen bra och när Christoffer Lindberg stötte in Ridwan Beyans inspel i den nionde minuten var det både logiskt och rättvist. Sedan fortsatte HuFF att spela bra ytterligare en kvart innan Strömsberg började komma in i matchen, men det var sällan hemmalaget kom till några farligheter.

Man hade en lite halvlurig frispark som Niclas Larsson fick lite bekymmer med och det fanns tendenser till oro när Linus Larsson snurrade på sin vänsterkant. Men på det hela taget kändes HuFF:s försvarsspel stabilt under ledning av hemvändande Christoffer ”Våfflan” Ericson.

Redan efter säsongens första 90 minuter kan jag med fog påstå att värvningen av ”Våfflan” var ett lyckokast för HuFF, en värvning som kommer att betyda en och annan extra poäng, poäng som kan göra att laget hänger med i toppstriden trots allt.

HuFF fortsatte att spela stabilt i inledningen av den andra halvleken, men precis som under de första 45 minuterna kom Strömsberg mer och mer även efter paus. Men återigen hade man svårt att skapa något annat än på fasta situationer. Kvitteringen kom på en sådan, en frispark från lagkaptenen Tobias Lööf med kvarten kvar och strax därefter hade kapten Lööf ytterligare en farlig frispark, men den tippade Niclas Larsson till hörna.

I och för sig kändes kvitteringen rättvis eftersom HuFF i det läget hade tappat initiativet, men hade Cihan Sener satt 2–0 när han rundade hemmakeepern Björn Jansson och hade öppet mål, ja, då hade det aldrig blivit någon spänningen i den här matchen.

Men det vill sig inte i öppna avslutslägen för Cihan just nu (hade ett kanonläge även i DM-semifinalen mot Söderhamn) och bollen gick utanför den vänstra stolpen trots att det fanns 7,32 meter öppet mål att rulla in den i.

När HuFF inte lyckades sätta i spiken så var Strömsberg inte sämre än att man tog till vara på den chans man fick och det mesta talade för att lagen skulle ta en varsin poäng.

Men i HuFF:s lag finns en spelare med nummer 14 på ryggen, och han – Pelle Lööf – vet hur man tar till vara på en målchans. I den 89:e minuten tog han hand om Christoffer Lindbergs passning på bästa sätt och satte segermålet.

Offside?

Ja, förmodligen, men från min position var det omöjligt att avgöra.

Protesterna från hemmalaget var dock massiva, men förstås jagade Strömsbergs spelare domare och assisterande domare förgäves. Det kom aldrig någon vinkning och Pelle Lööf kunde ikläda sig rollen som matchvinnare.

Rätt så stabil och ganska rättvist skrev jag inledningsvis. Stabilt eftersom HuFF endast släppte till målchanser på fasta situationer (och det var inte så många). Rättvis eftersom, om det var något lag som skulle vinna, så var det HuFF.

Men det här spelet kommer inte att räcka i nästa match, för då kommer seriefavoriten Sandviken på besök, ett Sandviken som jag också hann med att se 60 minuter av i deras kross av nykomlingen Morön. 7–0 var faktiskt siffror i underkant och även om Morön var mer än lovligt svagt så imponerade Sandviken.

Man hade ett ytterspel som, om det upprepas, betyder att Ridwan Beyan och Jonas Karlsson kommer att få en svettig eftermiddag på Sparbanken Arena. Såväl John Junior (tremålsskytt) på högerkanten som ex-allsvenske Viktor Nordin (Hammarby) till vänster (Omar Guidji i andra halvlek) såg till att Moröns ytterbackar mest såg ut som vilsna korpspelare. Därför är det förståeligt om det sprider sig lite snuva bland Moröns försvarare med tanke på det ”drag” som Sandvikens ytterspringare åstadkom.

I övrigt från premiäromgången noterar jag ett par oväntade resultat (åtminstone för mig). Härnösand trodde jag skulle besegra Gällivare Malmberget, men det slutade 2–2 sedan hemmalagets rumän Adrian Borostean räddat en poäng med sitt kvitteringsmål på övertid. Samma slutsiffror skrevs också i mötet mellan Boden och Valbo. Här var det gästerna som lite överraskande knep en poäng, också det med en kvittering på övertid.

Premiärens tredje 2–2-match spelades i Timrå mellan hemmalaget och Anundsjö. Här kom alla målen före paus.

Söderhamn fick vända hem från Örnsköldsvik utan poäng, detta sedan nykomlingarna Friska Viljor vunnit med 3–1, och samma segersiffror blev det för Skellefteå i hemmamötet med ”främlingslegionen” Ånge.

Därmed var steg 1 av 26 avklarat, och även om HuFF inte bjöd på något skönspel så kan man aldrig få en skönare start på en serie än en seger...

 

Christer Stridh

Uppdaterad: 2016-05-30 10:04
Skribent: Christer Stridh

Postadress:
Hudiksvalls FF - Fotboll
Fotbollsektionen, Drottninggatan 6
82430 Hudiksvall

Kontakt:
Tel: 0650-153 35
E-post: This is a mailto link

Se all info