Hoppa till sidans innehåll

Krönika nr 1 2018


Inte mycket som stämt än så länge
Till skillnad från dessa krönikor har fotbollssäsongen varit i gång ett tag. Det finns
orsaker till varför min första krönika för året har dröjt, men det behöver vi inte gå in
på här.
Det har hänt en hel del i Hudiksvalls FF inför den här säsongen, nya tränare, en
del nya spelare, och faktiskt en massa nya lag i serien, en serie där HuFF enligt
alla ”för-stå-sig-påare” är en given favorit tillsammans med nedflyttade IFK Luleå.
Men efter två spelade seriematcher är det inte mycket som stämt.
Jag såg inte alla träningsmatcher, men av det såg tyckte jag det såg lovande ut.
Nya tränarkonstillationen – Micke Bengtsson, Sören Ericson och Håkan Staffrin –
formerade en ny modell med bland annat en trebackslinje.
Sakta men säkert började det nya systemet sätta sig och avslutningen av
försäsongen var imponerande med segrar mot Bollnäs, Iggesund, Timrå och
Strömsberg med en sammanlagd målskillnad på 15–0. Spelet med trebackslinje
fungerade och en redan stark offensiv hade blivit starkare med nyförvärven
Andreas Smedbacken och Patrik Ruzicka.

Så kom då seriepremiären och det mesta av försäsongsspelet krånglade. Boden
tilläts göra två ganska enkla mål på den försvarslinje som hållit nollan i fyra raka
matcher. Offensivt gjorde dock nyförvärven Smedbacken och Ruzicka ett varsitt
mål, varav det sista av Ruzicka kom i matchens allra sista skälvande sekunder.
2–2 mot Boden var dock okej, för norrbottningarna var bättre än jag förväntat mig.
Laget brukar ha svårt att komma i gång i serieupptakten, men nu var man bra från
start och blir säkert att räkna med i tabelltoppen hela säsongen.

Det ska ju HuFF också vara, men då får det inte se ut som det gjorde på Kramfors
IP denna helg. Jag vet inte varför spelet var så ängsligt, felpassen duggade tätt
och om de hamnade rätt så var det många gånger som mottagaren inte var på tå
och första touchen var dålig. Det gjorde att HuFF aldrig fick upp det speltempo
som borde ha varit Kramfors-Alliansen övermäktigt.
En bidragande orsak till tveksamheten var ju så klart att HuFF hamnade i
underläge redan i den fjärde minuten. Hemmalaget fick en tveksam frispark där
känslan var att huvuddomaren Pontus Olofsson var på väg att fria men den
assisterande domaren vinkade trots att han var längre i från händelsen – och
Olofsson blåste.
Adrian Borostean drog till och Niclas Larsson fick anstränga sig för att rädda, men
han var chanslös på returen som Juan Pablo Bernal slog in. Han fick göra det helt
ostörd eftersom hela HuFF:s försvarslinje stod blickstilla och tittade på.
Det fanns dock gott om tid för HuFF att reparera det hela och man skapade en
del, framför allt då Jonas Karlsson fick utrymme på högerkanten och han hade två
kanonfina inlägg som Patrik Ruzicka borde ha förvaltat bättre. Men han missade
de båda utmärkta nicklägena och HuFF fick fortsätta att jaga.
Tyvärr utnyttjade man inte de enorma ytor som Karlsson hade på sin högerkant så
ofta som jag tycker att man borde. Adrian Borostean var Kramfors-Alliansens
bästa spelare offensivt, men defensivt måste ha gett hemmastaben gråa hår då
han alltför ofta var långt efter Karlsson.

Det var inte bara en gång, två gånger eller tre gånger som vi på den soldränkta
läktaren på Kramfors IP undrade varför inte den frie Karlsson fick bollen.
Nu stannade HuFF:s kvitteringsjakt i första halvlek i ett ribbskott från Kion King.
Starten av andra halvlek var bättre och HuFF satte lite press på hemmamålet,
men trots ett stort bollinnehav den andra halvan av matchen skapade man bara
ett läge som kan kallas het målchans. Ante Perssons inspel från vänster hittade
King som drog till direkt, men mitt på målvakten Farruh Mihitdinov.
Då osade desto mer hett nere hos Niclas Larsson då hemmalaget kom i snabba
och vassa omställningar, omställningar som vid flera tillfällen var nära att
resultera.
När Pontus Olofsson till slut blåste av matchen stod det fortfarande 1–0 på
resultat-tavlan, och jag kan inte hitta någon ursäkt för att det inte skulle vara
rättvist. Okej, HuFF hade väldigt mycket boll, men med ett sådant stort övertag i
bollinnehav måste man kunna kräva mer framåt. Att skapa en het målchans på
hela andra halvlek duger inte.
Nej, det enda som, för oss som höll på HuFF, var bra denna eftermiddag var
värmen – det finns ett hopp om att våren är på väg. Solen låg på mot läktaren och
redan innan matchstart åkte jackan av. Till och med ”Fritte” Andersson tog av sig
sin jacka, men hur han kände sig med sina långkalsonger på ville han inte svara
på.
Med bara en poäng på de två inledande matcherna är HuFF redan fem poäng
bakom tilltänkta toppkonkurrenter som Timrå och Piteå, och plötsligt – i den tredje
spelomgången – känns det som en ”måste-match” för HuFF:s del på lördag.
Då ställs man mot ännu en nykomling från Ångermanland, denna gång i form av
Gottne hemma på Sparbanken Arena. Då hoppas jag att firma ”BES”
(Bengtsson/Ericson/Staffrin) har lyckats hitta tillbaka till marsformen på sina
spelare då HuFF städade av motståndet på löpande band...

Christer Stridh

Uppdaterad: 15 APR 2018 15:08 Skribent: Christer Stridh
Epost: Adressen Gömd






 

 

 

Postadress:
Hudiksvalls FF - Fotboll
Fotbollsektionen, Drottninggatan 6
82430 Hudiksvall

Kontakt:
Tel: 0650-153 35
E-post: This is a mailto link

Se all info