Hoppa till sidans innehåll

Krönika nr 13 20181007


Dags att börja tro på sig själv igen

 

I min förra krönika var jag rätt så säker på ”den tjocka damen”, att hon snart skulle sjunga (it ain´t over until the fat lady sings). Men sedan har det hänt något...

...1–3 borta mot Täfteå.

...1–2 hemma mot Friska Viljor.

Nu verkar det som att ”den tjocka damen” har satt en stor tupp i halsen och sången lyser med sin frånvaro. HuFF:s superläge med fyra matcher kvar har plötsligt förvandlats till en nervös väntan inför de två avslutande matcherna.

Sju poängs ledning i tabelltoppen har blivit en.

Jag vet inte riktigt vad det beror på, hade jag haft ett bra svar hade jag förmodligen kunnat ta plats på ledarbänken och sett till att ändra på det som inte stämmer för tillfället. Självklart beror en del på skadorna på målvakten Niclas Larsson och forwarden Andreas Smedbakken, och i den här matchen även avstängningen på försvararen ”Våfflan” Ericson, men hela sanningen tror jag inte att det är.

Det ska genast sägas att målvaktsreserverna Rasmus Andersson (mot Täfteå) och Johannes Nyberg (Friska Viljor) inte på något sätt kan lastas för förlusterna. Det som dessa båda saknar är Larssons sätt att styra försvarsspelet och elda på sina kamrater, där finns de stora minuseffekterna av HuFF-kaptenens skada.

Jag tror heller inte att #HuFFmotEttan, lokalpressens dokumentär om klubben är orsaken, men om man lägger ihop saker som inte tillhör vanligheten i HuFF kanske man sätta ett finger på formsvackan. Men det är enkelt att sitta på läktaren och ha åsikter om vad som är fel, och förslagen till åtgärder är nog nästan lika många som antalet åskådare.

Men trots alla ”för-stå-sig-påare” vid sidan av planen är jag övertygad om att de som klarar problemen bäst är spelarna och tränarna. Det finns så mycket kapacitet i det här laget och nu gäller det att börja tro på sig själv igen. Det är inget snack om att HuFF i grunden är ett bättre fotbollslag än både Täfteå och Friska Viljor, det gäller bara för de elva som tränartrion skickar ut till match tror på vad de ska göra.

HuFF har haft marginalerna med sig tidigare under säsongen, men det har gnisslat i maskineriet i de två senaste drabbningarna. Mot Täfteå blev man lite ställd i början och det tog ett tag att jobba sig in i matchen. Men jag tycker att man hade koll på händelserna efter Pelle Lööfs kvittering, och hade man haft marginalerna med sig tror jag inte man förlorat uppe i Västerbotten.

Men i den här matchen var marginalerna på Täfteås sida och 2–1-målet sekunderna innan pausvilan blev helt avgörande. Hade HuFF haft oavgjort i paus tror jag inte att man förlorat. Jag är inte säker på att man vunnit heller, för anfallsspelet var långt i från bra.

I och med den lite oväntade förlusten satte man onödig press på sig själva inför mötet med Friska Viljor, och det märktes också på spelet. FV var starkare, och återigen åkte HuFF på ett olyckligt baklängesmål strax innan paus. Det ska dock genast sägas att ledningsmålet för gästerna var rättvist, men det betydde en ny pausvila i underläge f

Inte heller den här gången klarade man pressen av att spela i underläge, och återigen fick man se sig besegrade i de båda straffområdena. ”Förluster” som man inte har råd med om det ska bli poäng i division 2.

Men trots två skitmatcher leder HuFF fortfarande serien och man har allt i egna fötter. På papperet är dock avslutningen mot Timrå (borta) och IFK Luleå (hemma) tuffare än Täfteå och Friska Viljor. Timrå har haft en ”HuFF-svacka” som man jobbat sig ur, vilket bortasegrarna mot Piteå (5–1) och IFK Luleå (2–0) vittnar om. Kunde Timrå komma ur sin formdipp så kan HuFF också göra det.

Det gäller att tro på det man kan, och gör man det vore det väl faan (ursäkta uttrycket) om inte ”den tjocka damen” ska hosta upp sin ”tupp” och sjunga till slut.

Uppdaterad: 07 OKT 2018 18:23 Skribent: Christer Stridh
Epost: Adressen Gömd







 

 

 

Postadress:
Hudiksvalls FF - Fotboll
Fotbollsektionen, Drottninggatan 6
82430 Hudiksvall

Kontakt:
Tel: 065015335
E-post: This is a mailto link

Se all info