Hoppa till sidans innehåll

ABK – en vilande 90-åring

27 MAJ 2021 17:55
I maj 1931 samlades ett gäng grabbar som brukligt på Café Runan i Hudiksvall.
  • Uppdaterad: 27 MAJ 2021 17:55

Det var ganska vanligt för dessa ungdomar, som på dagarna jobbade på Håstaholmens sågverk och på kvällar och helger spelade fotboll tillsammans i Hudiksvalls AIF. Nu skulle tankarna om en egen förening bli verklighet.

”Utbrytarna” bildade då Hudiksvalls Arbetares Bollklubb – ABK. Emil Berg blev föreningens förste ordförande och han kunde några månader senare räkna in ytterligare medlemmar eftersom Hudiksvalls AIF då helt och hållet gick upp i ABK.

Förutom fotboll sysslade medlemmarna också med boxning och skidåkning, och småningom har man även tävlat i handboll och innebandy.

Nu finns inga aktiviteter kvar, men fotbollen lever ju vidare i Hudiksvalls FF och IF Team Hudik, och handbollen i Strands IF, så ABK kan i dag kan ses som en vilande 90-åring.

Nu vrider vi tillbaka klockan till 1930-talet. Efter några år skedde ett namnbyte då Hudiksvalls Arbetares Bollklubb blev Hudiksvalls Allmänna Bollklubb. Anledning var att höjdarna på Håstaholmen mycket väl kunde tänka sig att stödja föreningen, men ordet ”Arbetare” måste i så fall bort.

Vid årsmötet i januari 1935 ändrades namnet och varför det blev Allmänna Bollklubben finns inte motiverat i protokollet, men eftersom man hade tagit fram ett klubbmärke med ABK så ville man säkert behålla det.

Fotbollen har varit den största idrotten under de gångna 90 åren, men boxningen har varit framgångsrikast. Här följer lite korta resuméer om vad som hänt.

 

BOXNING

Redan från starten fanns boxning med inom ABK, detta då sporten framgångsrikt hade bedrivits i Hudiksvalls AIF. Den 31 oktober 1931 arrangerade ABK sin första boxningsgala på Fredens Kulle, som på den tiden var stadens Folkets Hus/Park. Det blev ett lyckat arrangemang som följdes av flera årliga galor.

1933 arrangerade ABK Norrlandsmästerskapen och så småningom kom också framgångarna för klubbens boxare.

1936 blev såväl Ivar Brolund som Gunnar Berglin Norrlandsmästare, och de kommande åren blev det flera titlar för ABK:arna.

1938 kom fyra av den tidens bästa boxare till en gala arrangerad av ABK. Galan blev en stor succé och det största namnet av gästboxarna var Olle Tandberg, som då redan hade blivit Europamästare för amatörer. Tandberg blev i ett senare skede proffsboxare.

Boxarnas framgångar fortsatte med ett flertal titlar i Norrlandsmästerskapen och 1944 blev Edvin Palm klubbens förste svenske mästare då han vann junior-SM i lättvikt.

Två år senare var det Karl Erik Kjellins tur att vinna JSM-guld, detta i lätt tungvikt.

1949 vann Evert Nordkvist, Edvin Palm, Tage Palm, Oskar Bergström och Karl Erik Kjellin fem av de sju titlarna i Norrlandsmästerskapen, och ABK blev givetvis bästa klubb på mästerskapen.

1950 dök ett nytt namn upp bland vinnare från ABK. Det var Lasse Hugg som då blev norrländsk juniormästare, en titel som han vann flera gånger (även som senior). 1954 blev Lasse Hugg svensk juniormästare efter att ha besegrat Rolf Johansson i finalen (Rolf var bror med Ingemar Johansson).


1955 var bygget av Hudiksvalls Idrottshall klar och boxningen fick därmed både en tävlingsarena men också ett nytt ställe att träna på.


1958 arrangerade ABK en ”Ingo-gala” som lockade cirka 1200 åskådare. ”Ingo” Johansson hade tidigare det året besegrat världstvåan Eddie Machen på knock out efter 2.16, och året efteråt blev han ju Sveriges första världsmästare i boxning.

”Ingo” var tillbaka i Hudiksvall redan på våren 1959 för en uppvisningsmatch mot brodern Rolf. På inträdesbiljetterna lottades det ut en vinst som gav fri entré till den kommande VM-matchen mellan ”Ingo” och Floyd Patterson i New York i juni. Men vinnaren av detta pris själv fick betala resa och uppehälle i USA...

Intresset för boxning i Hudiksvall minskade i början av 1960-talet och 1963 upphörde verksamheten i ABK. Karl Erik Kjellin och Lasse Hugg var de mest framgångsrika boxarna i klubbens historia, båda blev svenska juniormästare och båda vann Norrlandsmästerskapen vid fyra tillfällen. Gunnar Berglin och Tage Palm blev Norrlandsmästare fem gånger och Anders Göransson fyra gånger.

Boxningen var sedan vilande fram till att eldsjälen Staffan Fältholm återupptog verksamheten 1982. Många ungdomar valde att testa på boxning och 1985 var det dags för ABK att – efter 23 år – återigen arrangera en boxningsgala. 560 åskådare på plats fick se ett 25-tal matcher där ABK representerades av sex boxare.

En av ABK:arna var talangefulle Mattias Ivarsson som 1987 radade upp framgångar. Han vann Norrlandsmästerskapen samt blev tvåa i såväl ungdoms-SM som junior-SM. Han blev även tvåa i Nordens största juniorturnering i Norge, och han representerade Sverige vid ett flertal ungdoms-, och juniorlandslagsmatcher.

1988 arrangerades den sista boxningsgalan i ABK:s regi och 1989 lades verksamheten ner.

 

FOTBOLL – herrar

ABK:s första seriematch i fotboll spelades den 10 augusti 1931, då det blev 0–0 mot HIF:s B-lag. Efter åtta spelade seriematcher övervintrade ABK (man spelade höst-vår på den tiden) på fjärde plats i Hudiksvallsserien. Vårmatcherna gjorde att laget avancerade till en slutlig tredje plats i serien, och eftersom man var bästa A-lag i tabellen fick man kvala upp till Hälsingeserien.

Trots ett lyckat kval blev det ingen ”uppflyttning” eftersom lagets hemmaplan, ABK-planen vid Sundsvillorna, inte godkändes för spel i Hälsingeserien.

Året efteråt fick ABK återigen kvala till Hälsingeserien och efter kvalsegrar över Färila och Stugsund fick man den här gången ta steget upp. Det var dock tufft att spela i den serien och redan andra säsongen åkte man ur (1935).

1941 var man tillbaka i Hälsingeserien, men efter en omorganisation inom hälsingefotbollen flyttades ABK ner till Hälsingeserien klass II 1946. Där blev man kvar ända till 1960 med ett undantag av säsongen 1951–1952 då man gjorde ett kort gästspel i den högre serien.

Under den här tiden fick ABK spela sina hemmamatcher på nyinvigda (1939) Glysisvallen, men man fick hålla till godo med de tider som man blev tilldelade av Idrottsplanstyrelsen. Eftersom stadens två stora lag på den tiden – HIF och Strand – båda hade representanter i styrelsen så hade man full kontroll på besluten.

Trots ett flertal skrivelser till Drätselkammaren i Hudiksvalls kommun dröjde det till 1952 innan ABK fick en plats i styrelsen, men med en representant mot ”resten” förändrades inte så mycket.

Fotbollsmässigt så förändrades en hel del för ABK:s del när man 1961 fick spela i division 5, där man slutade på andra plats. Tack vare en sammanslagning fick man också ta steget upp i division 4.

Det blev en historisk säsong då ABK för första gången i seriesammanhang fick spela derbyn mot ”storebröderna” i HIF och Strand. Efter dubbla derbysegrar inom loppet av tre dagar, 4–0 mot HIF inför 700 åskådare och 3–1 mot Strand inför 800 åskådare, övertog ABK också serieledningen i division 4.

Laget höll inte hela vägen, men den tillfälliga serieledningen innebar att Idrottsplanstyrelsen fick krypa till korset och i juli 1962 fick ABK för första gången även träna på Glysis gröna matta. Historiskt var det också eftersom ABK blev trea i tabellen, HIF slutade fyra och Strand åtta – och plötsligt var Bollklubben bäst i stan.

Besöket i ”stadstoppen” blev kortvarigt då Strand året efter vann serien (ABK trea) och tuffare blev det 1964 då ABK åkte ur division 4. 1966 vann man division 5 och sejouren i division 4 stannade vid ett år eftersom laget sprang rätt igenom serien och kvalificerade sig för division 3.

ABK etablerade sig i trean och 1970 vann man också DM för första gången (sammanlagt 14 titlar).

1972 fick Folke Månström som förste ABK-spelare ta emot Silverbollen, priset som Hälsinglands bästa fotbollsspelare. Ytterligare 15 ABK-sprelare har fått utmärkelsen och bland dessa märks namn som Lars-Gunnar Tjärnås, Göran Sundfors, Lasse Pettersson, Stefan ”Lillen” Jonsson, Alex Cybulski fram till 2010 och Lars Skärpe, som blev den siste av klubbens spelare att få priset.

1974 vann ABK division 3 södra Norrland och fick kvala till division 2. Efter 1–0 borta mot Sandåkern såg 3 034 åskådare ABK spela 0–0 mot Falun på Glysis. Det innebar en avgörande match mot IFK Luleå (i Örnsköldsvik). Oavgjort skulle räcka för ABK, men de forna allsvenskarna (1971) Luleå vann med 3–0.

Det blev ny serieseger och nytt kvalspel 1975, ett kval med ett lyckligare slut. Hasse Ohlsson nickade in segermålet mot Domsjö inför rekordpubliken på 3 113 åskådare, men efter 0–1 mot Notviken borta var avancemanget i fara. Kvalets tredje match spelades på neutral plan i Hofors och efter en 3–1-seger över Enköping var Hudiksvalls Allmänna Bollklubb klart för spel i division 2, Sveriges näst hösta serie.

Det finns egentligen hur mycket som helst att berätta från de fem åren i tvåan, men vi nöjer oss med ett litet axplock här:

* Första matchen i tvåan spelades på Idrottsparken i Sundsvall där Giffarna stod för motståndet. Giffarna hade precis åkt ur allsvenskan och ABK kom från trean. Trots detta blev det en sensationell seger med 4–0 för ABK.

* Nytt publikrekord – 3 219 åskdare – blev det mot Derby från Linköping.

* Under sommaruppehållet mötte ABK bland andra det engelska ligalaget Wolverhampton, som hade förlagt sitt sommarläger till Hassela. ABK gjorde en strålande match men ”Wolves” vann med 1–0.

* Derby vann så småningom serien och ABK slutade på nionde plats bland de 14 lagen.

* Andra året i tvåan – 1977 – blev ABK fyra i tabellen. Men faktum är att ABK på fjärde plats bara var två poäng före tabelltolvan Sleipner som åkte ur.

* 1978 satsade ABK högt med Lars-Åke Tingvall som ny tränare. Man värvade också några utländska spelare, bland andra Peter Lindholm och Hannes Rönnkvist från Finland, samt Jerzy Gorski från Polen.

* Framgångarna uteblev och ABK säkrade kontraktet i sista omgången då Brynäs besegrades med 4–0.

* 1979 ställdes ABK mot mycket kvalificerat motstånd i serien. Brage, Degerfors Gif Sundsvall, Västerås SK och Örebro hade alla allsvenska meriter och säsongen blev turbulent för hälsingarna.

* Tränare Tingvall fick lämna mitt i säsongen och gamle stormålvakten Ronney Pettersson hoppade in som tillfällig ersättare innan Janne Frilén kom som en räddande ängel och säkrade kontraktet.

* Brage vann och ABK slutade återigen nia.

* 1980 vann ABK bara två av 26 matcher i tvåan. Laget tog endast tio poäng och degraderingen var ett faktum.

1981, när föreningen fyllde 50 år, vann man division 3 och återigen väntade kvalspel. I första dubbelmötet eliminerade man Brommapojkarna (1–1 borta och 3–2 hemma). Sedan väntade ett avgörande mot Västerås SK. Det blev förlust (2–3) borta och ”bara” kryss hemma (1–1) – och ingen uppflyttning.

ABK blev kvar i trean fram till 1986. Då kunde man tack vare en serieomläggning på nytt ta steget upp till division 2.

Under två säsonger, 1988 och 1989, tränades ABK av Lars Lagerbäck innan han tog steget över till Svenska Fotbollförbundet. Någon vidare prestation vad han presterat som tränare efter det behövs knappast.

1991 spelade ABK i en kvalserie till division 1, men efter en mållös, avgörande, match på Glysis var det Gefle IF som fick ta steget upp. ABK hade fortfarande en chans via ett extrakval, men det blev 1–5 (borta) och 1–2 (hemma) mot Kungsbacka.

Två år senare gick resan åt motsatt håll då ABK åkte ner till division 3.

Det blev dock serieseger i trean direkt och en återkomst till division 2. Där blev man kvar till 1999 med en femte plats (1997) som bästa placering. Mest kända händelse under de här åren är annars Tomas Brolins inhopp som målvakt (1998) i en match mot Kiruna.

Efter två misslyckade kval – 2001 och 2004 – stod man som seriesegrare 2005 och året efter fick man på nytt spela i tvåan. Efter tabellplaceringarna 5:a (division 2 Norrland) och 6:a (division 2 östra Svealand) blev laget sist i östra Svealands-serien 2008 och flyttades ner till trean.

Det blev serieseger direkt och 2010 spelade Hudiksvalls ABK i division 2 östra Svealand och den 2 oktober mötte man Köping hemma i sista seriematchen. Cristoffer ”Våfflan” Ericson kvitterade till 2–2 i den 88:e minuten, ett mål som innebar nytt kontrakt.

Men det var också ett mål som blev det sista fotbollsmålet i klubbens historia, för sedan 2011 lever herrfotbollen vidare under namnet Hudiksvalls FF, eller som vi i dagligt tal säger – HuFF.

Det finns egentligen hur måna stora namn som helst att nämna ur ABK:s fotbollshistoria, men vi nöjer oss med två – Sven-Erik Humla och Pär Styrman – båda med över 20 aktiva säsonger som spelare i klubben.

 

FOTBOLL – damer

1971 spelades den första lokala fotbollsserien för damer i Hälsingland. Tio lag deltog och ABK var ett av lagen. Man spelade en enkelserie där de två bästa lagen sedan gjorde upp om distriktets första DM-titel. Arbrå vann serien före ABK, som dock vann DM. Ingrid Thiman blev segerskytt då ABK vann omspelsmatchen med 1–0.

ABK fortsatte att tillhöra de bästa lagen i Hälsingland några år framåt, dock utan segrar vare sig i serie eller DM. Sedan störde bristen på ledare, och det faktum att man inte haft någon egen ungdomsverksamhet som kunde fylla på underifrån, damernas fortsatta framfart i ABK. Det gjorde att damfotbollsverksamheten låg nere mellan 1977 och 1980.

1981 startade man om på nytt, då med två flicklag, F14 och F16. Spelarna i dessa lag bildade sedan stommen i det blivande – unga – seniorlaget året efter. Redan 1983 stod laget som vinnare av division 4 norra, och man kunde åter börja ta upp kampen med distriktets bästa damlag.

1986 tog ABK steget upp i division 2, och där blev man kvar så länge klubben hade damfotboll på programmet. Det blev fyra segrar i DM mellan 1988 och 1995, och lägger man sedan till att damjuniorerna sammanlagt tog fem DM-titlar mellan 1984 och 1995 så har ni ett kvitto på att ABK tillhörde damtoppen i Hälsingland.

Lotta Johansson blev 1988 första ABK-spelare som tilldelades priset som Hälsinglands bästa damfotbollsspelare, och tre år senare blev Lotta Bylin klubbens andra mottagare av utmärkelsen.

1994 började en förändring att ske av damfotbollen i ABK. Då bildades IF Team Hudik, en renodlad damfotbollsförening, dock under ABK:s ledning och namn. Men från och med säsongen 1996 har damfotbollen i Hudiksvall spelats helt under Team Hudiks namn. Den föreningen har fortsatt att dominera damfotbollen i Hälsingland med bland annat 18 DM-titlar under 25 år på seniorsidan och 19 segrar i junior-DM.

 

HANDBOLL

1956 bildades Hälsinglands Handbollsförbund och ABK var en av klubbarna som tog upp handbollen i sin verksamhet. Man hade både herr-, och damhandboll på programmet i början men herrarnas tid blev kortvarig.


Damhandbollen däremot blev framgångsrik på distriktsnivå och under Sören Almkvist ledning byggdes damhandbollen upp från grunden. 1961 tog damerna sitt första DM-guld och det blev till slut 16 segrar, elva inomhus och fem utomhus. Juniorlaget noterades för fem DM-guld, varav det första redan 1959.

När det gäller seriespel så inleddes det i den lokala division 4-serien, men så småningom blev det spel mellansvenska division 3 och division 2. Laget var lite för bra för division 3, men höll inte heller riktigt för spel i division 2, så det blev en hel upp-, och nedgångar.

Säsongen 1987/88 tränades laget av ”Esa” Holmström och under hans ledning säkrade man nytt kontrakt i division 2, och året efter var man även nära att få kvala upp till division 1. Laget blev ett stabilt division 2-lag och säsongen 1992/93 nådde man kvalspel till division 1. Där besegrade man förra division 1-laget Lidingö, men föll sedan mot Bolton.

Klubben fick också i gång en fungerande ungdomsverksamhet och många av klubbens ungdomslag nådde fina framgångar i olika cuper.

Trots att ABK blivit ett stabilt division 2-lag, samt att man hade en bra och utbredd ungdomsverksamhet drogs man med stora problem på ledarsidan, och i stort sett vid varje årsmöte var frågan; kan handbollen överleva?

Svaret blev nej och 1997 flyttades all verksamhet över till Strand, och en nästan 40-årig epok var över inom ABK.

 

INNEBANDY
1995 bildades en innebandysektion i ABK tillsammans med redan fungerande Hudik City, som var en sammanslagning mellan Blåsåsens IK och IBK Hudik. På herrsidan spelade Hudik City/ABK i en av åtta division 1-serier och damlaget spelade i en av sex division 1-serier.

Ekonomiskt blev det ett rejält bakslag och efter det första året begärde Hudik City sitt utträde ur ABK, så innebandyverksamheten blev bara ettårig.

SKIDOR

Längdskidåkning fanns med redan från föreningens födelse och man var också medlem i Svenska Skidförbundet.

Träningstävlingar anordnades under 1930-talet, men när frågan ställdes till stadens två ”stora” föreningar – HIF och Strand – om ABK fick vara med Propagandaskidtävlingen blev svaret nej.

Propagandaskidtävlingen var en klubbtävling som varje år kördes mellan HIF och Strand, men det blev aldrig något deltagande för ABK. Anledningen var att ABK ansågs som en politisk förening och ett deltagande skulle kunna tas illa upp av de som skänkt priserna, stadsläkaren Lars Ulvhammar och tandläkaren David Diamant.

Därför stannade ABK-skidåkarnas tävlingsverksamhet vid träningstävlingar och klubbmästerskap, samt ett deltagande vid junior-DM på skidor 1935.

Vid årsmötet 1937 lämnade skidsektionen inte in någon årsrapport, och det valdes heller ingen ny sektion, så skidverksamheten i klubben blev inte särskilt långvarig. Protokoll visar dock att en skidsektion har valts i ABK ändå in på 1970-talet.

 

Detta var bara ett litet utdrag av vad som har hänt i Hudiksvalls ABK:s 90-åriga historia, en historia som sedan 2010 inte har någon egen verksamhet, men som lever vidare genom fotbollen i Hudiksvalls FF och IF Team Hudik, och handbollen i Strands IF.

 

CHRISTER STRIDH

Skribent: Christer Stridh
E-post: Adressen Gömd








 
 


 

 

 

Postadress:
Hudiksvalls FF - Fotboll
Köpmanbergsvägen 1
82450 Hudiksvall

Kontakt:
Tel: 0738341977
E-post: kansli@hudiksvallsff...

Se all info