En nyckel i varje lagbygge är personen som arbetar med att förebygga och ta hand om skador i laget. I Hudiksvalls FF är det fysioterapeuten Lina Dalenius som har den uppgiften. Vi ville lära känna Lina lite bättre och även få veta lite mer om den viktiga roll hon har i laget.
Lina är uppvuxen i Bollnäs. Hon spelade fotboll i ungdomsåren, men inte på någon högre nivå. Karriären hjälptes inte av att hon var mer skadad än hon var frisk. Men inget ont som inte har något gott med sig. Det var i sitt eget rehabarbete som intresset för fysioterapi växte fram. Nästa steg blev därför att studera detta i Uppsala. När hon blev klar med studierna fick hon jobb på Hudiksvalls sjukhus. För några år sedan började hon som fysio i Hudiksvalls FF efter att en kollega slutat. Lina trivs mycket bra med de karriärval hon gjort.
– Jobbet som fysioretapeut är verkligen mitt drömjobb. Det har väl att göra med att man kombinerar två roliga delar. Det ena är intresset för kroppen och hur den fungerar, och det andra är att jag får träffa människor hela dagarna. Det är ett väldigt socialt yrke och den ena dagen är aldrig den andra lik.
Lina håller med om att skadeläget är viktigt för ett fotbollslag. Speciellt om man som Hudiksvalls FF har haft en ganska tunn trupp med få bänkspelare.
Du måste ju känna att du har en viktig roll i laget? Att du exempelvis lyckades hålla laget så skadefritt förra säsongen när vi hade ett så tunt lag?
-Ja absolut. Det är jättekul att det gått så pass bra. Det är väl ingen av säsongerna som varit speciellt skadedrabbade. Sedan så går det aldrig att undvika skador helt. Men det känns absolut meningsfullt. Så är det.
Du måste ju också lära känna alla på ett ganska unikt sätt som fysioterapeut? Både fysiskt och psykiskt?
-Ja absolut. Jag skulle säga att jag har flera nära vänner i laget. Jag är nog den av ledarna som hänger mest i omklädningsrummet så jag blir lite som mittemellan ledarna och spelarna. För mig känns det viktigt att ha en bra relation med spelarna. Att veta hur de mår inte bara fysiskt utan även psykiskt. Det är människor jag behandlar, inte kroppsdelar.
Den nära relationen hon byggt med spelare har även bestått efter att spelare lämnat klubben och hon har fortfarande kontakt med flera tidigare spelare och säger att hon med glädje följer deras fortsatta karriärer.
Hur är då skadeläget just nu? Lina berättar att Ruben Palmcrantz fortfarande är på väg tillbaka efter sin korsbandsskada. Det blir mycket rehabträning på egen hand hemma i Bollnäs, men han är i ständig kontakt med Lina. Han har precis börjat med löpträning och förhoppningen är att han så småningom ska börja träna med boll. Som tidigast ska han kunna vara redo för spel till hösten.
Annars ser skadeläget bra ut i truppen. Ville Söderlund ådrog sig en skada och fick utgå i förra helgens match men den skadan borde inte hålla honom borta alltför länge. Både Liam Collings och Ludvig Pärlenskog har haft problem med fotleder på senare tid, men är nu friska. Lina menar att detta är vanliga skador när kroppen inte riktigt vant sig vid belastning efter ett vinteruppehåll.
Lina berättar att hon ser mycket fram mot säsongen och att se hur långt det räcker. Ambitionen är att komma högre upp än förra säsongen, och då finns det inte så många platser kvar. Lina vet ju också, mer än de flesta spelare och ledare i klubben, vad som krävs att gå upp till division 1.
– Jag har ju varit med på den där resan en gång tidigare. Att gå upp. Det är ju utan tvekan det största idrottsminne jag har. Så man vet ju vad som står på spel.
Ja, Linas erfarenheter och skicklighet kan mycket väl fälla avgörandet i titelracet i år. Tack Lina för att du håller våra rödvita hjältar i topptrim såväl fysiskt som psykiskt!
Text: Henrik Pettersson
