Många gånger är det lätt att bli hemmablind. Just därför valde vi förra året att lyfta andra föreningar och i årets julkalender har vi har vi valt att hedra olika individer från Hälsingland som lyfter landskapet, staden, föreningar eller andra människor i vårt samhälle.
Började som sexåring spela fotboll i Näsvikens IK, där han åtta år senare (som 14-åring) fick göra debut i A-laget som då spelade i divison fyra. Har vunnit VM-brons och blev uttagen i FIFA:s världslag efter VM 1994. Gjorde han sin sista match den 29 augusti 1998; han var inhoppande målvakt de sista 15 minuterna i en match för Hudiksvalls ABK. En av Sveriges främsta fotbollsspelare genom tiderna.
Lucka nummer sjutton: Tomas Brolin
Efter en intervju med Anders Limpar som hade mött sin idol Maradona på fotbollsplanen frågade samma jounalist på Expressen även Tomas: ”Du har ju också mött Maradona” Det blev tyst en stund i luren. Sen sade Tomas Brolin: ”Maradona mötte mig”.
Nu när de ses och han tar upp de svaren, då skrattar Tomas Brolin högt. ”Jag är lite kaxiga Tomas ibland. Men för ”Limpan” var Maradona Gud. Jag funkar inte riktigt så.” Den inställningen var nog också en viktig del i att det gick så bra som det gick för Tomas.
Enkelheten var något Tomas gillade med fotbollen. ”Det var bara att ge sig ut och spela. Vi flyttade till Näsviken när jag var sex år, från en lägenhet i Hudiksvall till villa med stor trädgård. Trädgården blev min fotbollsplan. ” Hans fyra år yngre bror Håkan fick ofta vara målvakt. ”Vi två körde så fort vi kom hem från skolan och så mycket vi kunde. Det var där kärleken till fotboll började.”
När Tomas gick på lågstadiet lyckades han övertala nästan alla killar i sin klass att börja spela fotboll. ”Jag var tvungen att få med dem, annars fick vi inget lag i Näsviken. Till sist var det alla killar i min klass, utom en, som spelade fotboll.”
Därefter var det Göran Sundfors, en legendarisk fotbollsspelare i Hälsingland som gav Tomas Brolin chansen att göra debut i A-laget som 14-åring.
”Jag var hela tiden tvungen att utvecklas och ta nya trappsteg.” Han tänkte aldrig tanken att bli ungdomsproffs, utan valde i stället fotbollsgymnasiet i Sundsvall. Därefter blev det tre år i GIF Sundsvall. ”Jag hade redan då en stark åsikt om att om man inte lyckas prestera i den miljö där man är mest hemma, där man har sin familj och sina vänner – i det svenska samhället. Då lyckas man inte i ett annat land med helt andra regler fotbollsmässigt och samhällsmässigt. Jag ville nå så långt jag kunde med min fotboll, då var Sundsvall mitt naturliga nästa steg.”
Därefter blev det dåvarande svenska mästarna IFK Norrköping, utlandsproffs i Serie-A , som då var världens bästa fobollsliga, med Parma, 47 A-landskamper, 27 mål i dem, två VM slutspel (1990 och 1994), VM brons och EM brons. Näsviken har alltså förärat oss med en av Sveriges absolut största spelare genom tiderna.