Bockarna silver_Rityta 1

För Hälsingland - Mot framtiden

Målrikt, med galet avslut

Därefter rullar bussen vidare mot ett kylslaget Märsta där vårvädret lyser med sin frånvaro och snabbt blir kallare och kallare, men hoppet om årets första trepoängare värmer.

Så blåser domaren igång matchen och FC Arlanda visar tänderna direkt. De äger bollen, pressar vårt mittfält till väldigt många felbeslut, felpassningar och rena chansbollar som Viggo och Konrad, våra två forwards för dagen, förgäves fick jaga mot en övermäktig mur i form av Arlandas samlade mittfält och försvar. FC Arlanda var dock mycket mer än bara försvar och de anföll i våg efter våg. Så pass att Ante Molin i målet tvingades till fyra kvalitativa räddningar inom loppet av tjugo minuter.

Att det bara stod 0-0 var till stor del Antes förtjänst, det var han som räddade oss kvar i matchen även om försvarets hårda arbete ska uppmärksammas även det då de inte fick en lätt uppgift när storm efter storm kom farandes mot HuFF målet pga felpass och felbeslut i mitten.

Genom de enkla, men ack så smarta aktionerna har nu HuFF vunnit en fjärdedel av planytan.

Matchminut tjugotvå och 1-0 till HuFF. Vackert! Rättvist sett till spelet fram till dess? Nej, absolut inte, ruskigt effektivt då det var vårt första skott på mål, men likväl glädjande för ett HuFF hjärta.

Sedan fortsätter halvleken i samma anda som det började. En storspelande Ante Molin och ett försvar som sliter hårt för att hålla nätet fritt från en Arlandaboll.

I matchminut 41 får Arlanda en frispark utanför vårt straffområde. En frispark som, klokt och efter skolboken, blir till ett inlägg som slås mot straffpunkten. Ante går ut, krockar med en Arlandaforward, tappar bollen och 1-1 är ett faktum.

Kort därefter, när 45+2 minuter spelats, hamnade vårt centrala mittfält i ingenmansland vid en utspark från Ante, snabb vändning av Arlanda och 2-1 var ett faktum. Tråkigt för HuFF, men långt ifrån orättvist så som spelet sett ut under hela första halvlek där vi endast hade ett skott på mål och var ruskigt effektiva då vi fick in det i mål.

Andra halvlek

Nu är det nerver i hemmalaget och ny andning i HuFF. Vi kontrollerar mer av spelet och behåller mer av spelet i offensiv planhalva än tidigare. Våra killar visar hjärta. Stort hjärta.

De jagar, de pressar, de trycker till, de slutar aldrig störa motståndarna när de försöker skapa spel. De hjälper och backar upp varandra. Ett lag, en enhet. De verkar ha fått Arlandaspelarna att överge sin dittills lojala tro på sitt spel och i stället vilt chansa med tidiga inlägg i hopp om en turboll eller slumpsituation där de kan trycka in en boll.

Så till den nittioförsta matchminuten

Glädjen blir dock kortvarig då domaren, som hittills varit ganska felfri, tyvärr blåser en väldigt billig straff för Arlanda som fastställer slutresultatet till 3-3. Men, som matchen såg ut kan man inte annat än erkänna att vi borde vara nöjda med en poäng borta mot FC Arlanda. De var det bättre laget, men vi gav aldrig upp. Därav 3-3.

Enligt vad vi fått höra var stämningen blandad på hemvägen. Men första trepoängaren kommer snart. Grabbarna kan se sig själva i spegeln med glädje och stolthet då de under varje match i år visat sig vara härliga krigare.

Forza HuFF!