Johan Gunnar Gren, före 1958 folkbokförd som Olsson, född 31 oktober1920 i Göteborg var en av Sveriges främsta fotbollsspelare genom tiderna. Tillsammans med Gunnar Nordahl och Nils Liedholm bildade han den legendariska innertrion Gre-No-Li som under 1950-talet var framgångsrik i italienska AC Milan
Grunnar Gren började spela fotboll i en tidig ålder, en sport han utmärkte sig mycket tidigt. Hans talanger uppmärksammades första gången den 7 oktober 1934, då Göteborgs Fotbollförbunds ordförande Carl ”Ceve” Linde anordnade en öppen tävling i bolljonglering i Gamla Mässhallen. Gren som tävlade för BK Strix vann med 126 tillslag, vilket var nära nog dubbelt så många som tvåan – Yngve ”Knappen” Lindegren från Örgrytes allsvenska lag klarade av. Han hade därmed vunnit sitt första idrottspris – en bronsplakett. Göteborgska ”Idrottsbladet” skrev dagen därpå:
”Det var en upplevelse att se särskilt de mindre grabbarna leka med bollen i skallning och jonglering. Fenomenala saker presterades, och de stora pojkarna i de nationella serierna blevo skändligen slagna över hela linjen av ’kryddorna’ från pojklagen. 13-åringen Gunnar Gren från Bollklubben Strix gjorde så fina tricks, att han som en annan Rastelli mycket väl skulle kunna ta engagemang vid en cirkus eller varieté.”
Gunnar Gren spelade sin första allsvenska match med Gårda BK den 1 maj 1938 på Gamla Ullevi då man mötte Malmö FF. I augusti 1940 debuterade Gren officiellt i A-landslaget vid en bortalandskamp mot Finland.
Efter 54 allsvenska matcher och 16 mål för Gårda BK lämnade Gren klubben på våren 1941, då han engagerades i IFK Göteborg.
Gren blev svensk mästare med IFK Göteborg 1942 och allsvensk skyttekung 1947. På 57 landskamper gjorde han 32 mål under åren 1939-1958.
Gunnar Gren blev proffs i AC Milan 1949 där han vann italienska ligan 1950/1951. I Milan bildade han tillsammans med Gunnar Nordahl och Nils Liedholm den legendariska innertrion Gre-No-Li. Gunnar Grens utomordentliga bollbehandling och taktiska skicklighet gav honom i Italien smeknamnet ”Il professore”. 1948 blev han olympisk mästare och i VM i Sverige 1958 var han med och vann silvermedalj.
1946 blev Gunnar Gren den förste att få Guldbollen som landets bäste fotbollsspelare. Av facktidningen ”Gazetta dello Sport” utnämndes Gren två gånger till den italienska ligans främste utländske spelare och 1970 blev han av en expertjury i Hylands hörna utsedd till ”Alla tiders störste svenske fotbollsspelare”
Milanhistorikern Luigi La Rocca beskrev Gunnar Gren på följande vis:
”Han är dirigent för den offensiva rossonerapoängen, i en symfoni som är värdig Giuseppe Verdis femtioårsdag. ”
VM i Sverige
Proffs fick inte delta i VM vid den tiden, men eftersom Gunnar Gren då hade återvänt till Sverige som spelande tränare i Göteborgslaget Örgryte IS och dämed åter blivit ”amatör” kunde han till skillnad från Gunnar Nordahl tas ut till landslaget inför VM 1958.
Uttagningen blev omdiskuterad, kunde ”åldringen” verkligen hänga med?
Det kunde han. Gren tog sig till VM 1958, och där ända till final. I silverlaget spelade Gunnar fem av de sex matcherna (missade bara den betydelselösa sista gruppmatchen mot Wales). Han sköt ett mål, ett jätteskott i semifinalen mot Västtyskland, som gav svenskt 2–1.
Totalt blev det 1940–58 57 A-landskamper och 32 mål.
Gunnar Gren valdes år 2004, i den andra selektionen, som medlem nr 13 in i Svensk fotbolls Hall of Fame. Han presenteras där med texten:
”Il professore” försåg i Milan och landslaget Gunnar Nordahl med de målgivande passningarna. OS-guld 1948, VM-silver 1958. Spelarkarriären omfattade 40(!) säsonger.”
Gunnar Gren gick bort den 10 november 1991
