Bockarna silver_Rityta 1

För Hälsingland - Mot framtiden

Folkfest och skönspel – men bollen ville inte in

Det blev en minnesvärd match på Sparbanken Arena under nationaldagen. I en tempostark match med hög kvalité drog till slut bortalaget Enskede det längsta strået efter en heroisk försvarsinsats. Hudiksvalls FF stod för en sprudlande offensiv inför de fullsatta läktarna, men saknade det lilla extra framför mål.

Att det skulle bli en dramatisk tillställning mellan seriens två bästa lag, det var det inte höga odds på. Tyvärr började dramat lite tidigare än vad vi önskade då tilltänkta målvakten Sebastian Jonsson skadade sig på uppvärmningen. Det innebar att Simon Elgh fick ställa sig mellan stolparna och att halvskadade Ante Molin fick flytta från läktaren till bänken. Simon gjorde för övrigt en bra match trots att han blev inkastad i sista stund.

Matchen började direkt i ett högt tempo. Möjligen lite för högt då båda lagen gjorde en del misstag och matchen fick ett lite oordnat intryck. Det blev dock bättre med tiden, och matchen kom att bli en riktigt högkvalitativ tillställning mellan två bra fotbollslag.

Hudiksvalls FF tog ganska snart taktpinnen, som man sedan inte släppte på hela matchen. Laget fortsätter trilla boll på ett vackert sätt och lägena avlöste varandra.

I minut 17 klackar Araya fram Jesper Lindholm till ett friläge, men bollen rullar retsamt strax utanför stolpen. I minut 24 fick Axel Näsholm till ett oväntat skott som dessutom studsade lurigt, men Enskedes duktiga målvakt Andreas Carlsson gjorde det han gjorde hela matchen – räddade bollar. Två minuter senare trixade och vrickade Araya i straffområdet och kom till ett guldläge som dock inte kunde förvaltas.

Därför kom det som en riktig kalldusch när Enskede får en straff strax efter som specielle målskytten Stefan Ostojic satte säkert.

Känslan i halvtid var att resultatet 0-1 inte speglade matchen, och att om Hudiksvalls FF fortsatte på samma sätt så kommer målen komma. Nog borde väl Enskede bli trött av att jaga boll så mycket också?

Den goda nyheten var att Hudiksvalls FF mycket riktigt fortsatte ösa på och dominera matchen. Den dåliga nyheten var att det inte hjälpte.

Enskedes fokus blev att slå ifrån sig och lägga sig på försvar och de gjorde de bra. De leder serien av en anledning och är ett riktigt bra fotbollslag. Om och om igen kombinerade sig HuFF fram ute på plan men så fort bollen skulle in i mål så var det en försvarare i vägen.

Kalldusch nummer två kom i minut 53 när Enskede gjorde ett sällsynt besök på HuFF:s planhalva och fick ett skottläge utanför straffområde. Pedram Talebi förvaltade läget på bästa sätt och det stod 0-2 på resultattavlan.

Matchen fortsätter som att inget hänt med samma matchbild som innan. I minut 77 kommer äntligen målet då inbytte Andreas Smedbakken tråcklar in bollen i mål i ett rörigt straffområde. Hudiksvalls FF skapar sedan ett par lägen till, men Enskede går hem med segern.

Det var mycket som var bra i denna match. Publiksiffran 427 är värd att nämna. Stämningen var god på läktarna och det blev den folkfest som vi hoppats på innan.

Något annat som var bra var att det stundtals var det bästa Hudiksvalls FF vi sett i år. HuFF var egentligen bättre på det mesta denna match. Förutom en sak, effektiviteten. Enskede hade tre chanser och gjorde två mål, Hudiksvalls FF hade mängder av chanser och satte en.

Men fotboll handlar inte om att vara bäst på det mesta, det handlar om att göra mål.

Text: Henrik Pettersson – Foto: Peter Scott