Känslan inför säsongen var att ett profilstarkt och stjärnspäckat ”Real HuFF” inför denna säsong blev till ett lite mer anonymt, men ännu mer hemvävt och talangfullt lag. Frågan många på läktaren ställde sig var; hur kommer vårt kära Hudiksvalls FF klara omställningen? Svaret är när säsongen är framme vid sommarlov är ett rungande med beröm godkänt. Till slut i alla fall.

På förhand kändes som sagt årets Hudiksvalls FF som ett till stora delar oprövat men talangfullt lagbygge. Frågan var bara om ynglingarna var redo redan nu på denna nivå. Det är ett rejält steg upp i kvalité i division 2. Allt från matchtempo till träningsnivå och allt runtomkring som det innebär att representera Hälsinglands främsta klubblag.

Möjligen blev detta också något som visade sig till en början. Det dröjde nämligen åtta matcher innan den första trepoängaren kunde inkasseras. Detta mot bottenkollegan Skiljebo på bortaplan. Matchen innan var tveklöst säsongens lågvattenmärke då laget förlorade hemma mot IK Franke (som dock visat sig bli ett topplag, men det visste vi inte då) med hela 1-4. Efter den matchen var det en smått chockad hemmapublik som lommade hemåt. Är vi inte bättre än så här? Blir det till att slåss om att undvika nedflyttning i år?

Det är ju fortfarande mycket kvar att spela om denna säsong, så vi kanske inte ska ropa hej ännu, men faktum är att laget efter den matchen har sett ut som ett helt annat lag. Den ursprungliga känslan att laget kommer bli bättre och bättre ju längre säsongen går ser nu ut att vara en korrekt analys. Efter ovan nämnda tillbakastuds mot Skiljebo följde nämligen fyra vinster och ett kryss. Fram till förra helgens lite snöpliga förlust mot starka Järfälla borta så gick laget alltså obesegrade efter lågvattenmärket. Här måste tränarteamet hyllas, man skulle ju vilja veta vad som sades efter förnedringen mot Franke som möjliggjorde denna scenförändring.

Det som utmärkt laget hittills är förmågan att kämpa för varandra, Matchen mot Falu BS är kanske det bästa exemplet. En regntung och svårspelad plan och ett spel som inte stämde helt, men som de sprang, tacklade, och vann andrabollar. Laget visade att de verkligen gav allt för varandra och den rödvita tröjan.

Detta är också något som nyförvärvet Viggo Rogström bidragit med denna säsong. Han personifierar offervilja och löpvillighet. Dessutom med känsla för målet (fyra mål och tvåa i interna skytteligan) och en fin passningsfot. Ett klassnyförvärv.

Gällande nyförvärven så måste sportgruppen även i år få beröm. David Wallin kom in och visat att han säkerligen skulle kunna gå in i de flesta ettanklubbar och vara framstående. Tillsammans med Ludde Pärlenskog bildar han seriens kanske bästa mittlås.

Det största utropstecknet har dock i min bok varit Konrad McKeown. Det är en spelare som man i ungdomsåren har kunnat se att han håller en liten annan nivå än sina jämnåriga. Ett tempo med och utan boll och en bolltrygghet som gjort att han stuckit ut. Våra vänner i Strand har gjort ett riktigt fint jobb med honom under ungdomsåren. Lite förvånande måste det ändå sägas vara att han tagit steget till denna nivå på ett så smärtfritt sätt som han gjort denna säsong. Fem mål och bäste målskytt denna vår. Dessutom viktig i speluppbyggnaden och i presspelet.

Med så många nya spelare i truppen som kan behöva tid att komma in i spelet på denna nivå så var det nödvändigt att de mer rutinerade spelarna klev fram och tog en större roll. Här har främst Elias Borg antagit utmaningen och har vuxit till en riktig backklippa. ”Bejja” har vuxit ut till en av lagets viktigaste spelare.

Resten av säsongen då? Svårt att sia om såklart, men om lagets talanger utvecklas ytterligare så kan det bli en rolig höst. Viktigt blir också om lagets kanske viktigaste spelare Pelle Hedlund kan komma tillbaka i spel igen efter sin långtidsskada. Även klasslånet från Sundsvall, Oliver Grenholm, hoppas vi kan bli skadefri igen. Han har kapacitet att dominera i division 2. 

Men just skador är något som kan förstöra mycket. Vi vill inte ha en upprepning av förra säsongens skadekaos denna höst.

I och med den fina poängskörden på försommaren kunde vi även denna säsong börja kasta blickar mot toppen av serien. Men hittills är det bara att konstatera att det finns två lag i serien, hårdsatsande Arlanda och Enköping, som redan ryckt och det lär bli de som gör upp om uppflyttning i år. 

Men konstigare saker har hänt.

Text: Henrik Pettersson – Foto: Peter Scott – Collage: HuFF