I Göteborg, på Liseberg, finns en åkattraktion som heter Balder.
Hudikfotbollen har en alldeles egen ”Balder” – den stavas division 3 södra Norrland.
Balder på Liseberg är en av Nordens största berg- och dalbanor. Division 3 södra Norrland måste vara Sveriges mest svåranalyserade serie.
Ska man tonsätta serien får det bli med Michael B Tretows ”Den makalösa manicken”.
”Den går hit, den går dit, den går runt en liten bit. Den startar med en kick, det är en makalös manick”.
Byter man ut hit och dit mot upp och ner så stämmer det verkligen på division 3 södra Norrland.
”Det går upp, det går ner, det går runt lite mer. Den startar med en kick, det är en makalös manick”.
Nu stundar säsongens andra Hudikderby mellan HuFF och Strand, nu med Strand som hemmalag. Det handlar om två lag som verkligen haft en svängig säsong. Lagen möttes en kall fredagskväll i april där HuFF visade att man fortfarande är ”storebror” då man vann seriepremiären med 2–0.
Det var början på en rejäl brant utförslöpa i Strands berg- och dalbana, en bana som inleddes med fem raka förluster och 4–17 i målskillnad. Men så småningom hittade ”Skunkarna” en vagn som även gick uppåt och på de sju återstående matcherna av våromgången plockade man 13 poäng.
För HuFF:s del fortsatte det efter derbysegern med en klar förlust (Forsbacka), två oavgjorda (Åbyggeby och Sätra), storseger (6–1 mot Årsunda) och en ny förlust (Bollnäs).
”Det går upp, det går ner, det går runt lite mer”.
Sedan följde fyra raka kryss innan HuFF avslutade med segrar över Avesta och Helges, där segern mot Helges imponerade. Gävlelaget kom till Sparbanken Arena som serieledare, men var chanslöst mot ett inspirerat HuFF.
Apropå serieledning. Hade HuFF inte bjudit såväl Mora som Sandvikens AIK på sena – och mycket onödiga kvitteringar – ja, då hade Kalle Ersjons mannar gått på sommarvila i tabelltopp.
HuFF avslutade sedan vårspelet med en (turlig) seger i Svenska cupen mot divisions 2-laget Friska Viljor, och man inledde höstspelet med en stabil seger mot Bollnäs i DM-semifinalen. Då trodde jag att man hittat en vagn som skulle fortsätta uppåt.
Jag har aldrig åkt berg- och dalbana (är alldeles för höjdrädd för det), men vad jag förstår så kommer det plötsliga – och branta – djupdykningar. En större djupdykning än den HuFF gjorde mot Mora i höstpremiären kommer man aldrig (förhoppningsvis) att hitta.
Mot Sätra verkade HuFF ha hittat en uppåtgående vagn igen, för de första 45 minuterna var nog säsongens bästa, men…
”Det går upp, det går ner, det går runt lite mer”…
…å ner gick det verkligen i början av andra halvlek då 1–0 snabbt blev 1–2, och det verkade fortsätta nedåt.
Men så kom den makalösa vändningen på övertid, och när det nu vankas derby känns det som att HuFF sitter i en uppåtgående vagn.
Det gör inte Strand. Man fortsatte visserligen den uppåtgående trenden när man vände 0–2 till 5–2 mot Forsbacka, men i likhet med HuFF:s djupdykning på Prästholmens IP kom en minst lika djup dykning för Strands del på Avestavallen (1–5).
Nu står de båda Hudiklagen inför ett avgörande vägskäl där båda behöver en trepoängare, HuFF för att trots allt haka på i tabelltoppen och Strand för att inte bli avhängt i nedflyttningsstriden.
Vi måste nog gå tillbaka till slutet av 1960-talet för att hitta ett lika avgörande vägskäl. Då tog ABK (man hette så på den tiden) vägen uppåt, medan Strand, som några år tidigare vunnit tidningen FiB Aktuellts tävling om Sveriges målfarligaste lag, gick en betydligt tuffare tid till mötes.
Om ni är det minsta lilla fotbollsintresserade så bör ni vara på plats på Sparbanken Arena på lördag 13.30 då matchen börjar. Visserligen sänder HT matchen på sin web, men fotboll är alltid bättre live. Det kom 562 åskådare den där kalla fredagskvällen i april. Även om väderprognoserna säger att de senaste dagarnas värmebölja är över på lördag så borde det komma fler åskådare nu.
Hur det går?
Ja, jag tror.., att.., att.., nä.., jag vet inte.
”Det går upp, det går ner, det går runt lite mer. Den startar med en kick, det är en makalös manick”.
CHRISTER STRIDH
