Läget är där vi minst önskat eller ens anat när säsongen startade.  Och än värre var det innan den match som skulle spelas i Hudiksvall denna kylslagna söndagseftermiddag. Värmen från en publik som kom med bästa önskningar för killarna i laget skapade ändå en varm atmosfär som fyllde luften med hopp. Allt från den sköna energin som våra bollkallar bidrog med och de hjältar som sjöng matchen igenom.

Fantastiskt även att se att en del av dem var klädda i sitt lags tröjor, Strands IF i det här fallet, vilket var en vacker gest och en fin markering av Strands IF om att vi alla är måna om fotbollen, speciellt efter en del onödiga vibbar från negativa individer via sociala medier. Vi vill inte orda mer om det, men ville lyfta Strands schyssta agerande i frågan.

Matchen börjar nervöst från HuFF´s sida, man känner att spelarna har haft en tyngd som långt ifrån alltid varit deras egenskapade ok att bära på sina axlar. Många är de matcher där killarna spelat bra, men inte lyckats få den utdelning de varit värda. Det framgår dock tydligt att HuFF spelarna inte räds det utsatta läget och satsar full fart framåt för att ro hem de tre poängen.

Första halvleken spelas i ett högt tempo, väldigt högt. Det hände saker hela tiden och när vi tittade på matchklockan och den visade på endast tjugo spelade minuter blev det förvånade miner inom HuFF´s mediasfär då de kändes som ett halvår.

Till en början vann Faluspelarna de flesta duellerna och HuFF fick inte riktigt ihop alltför många sekvenser med fler än två passningar inom laget. Men efter att de första nerverna släppt tog vi hand om spelet mer och mer och våra vit/röda krigare forsade mot Falu BS målområde gång efter annan, kraftigt frammanade av den passionerade klacken på plats.

”Vi älskar Hudik”, ”Hey Hey Forza Hudik in med bollen, Hey Hey!” och flera andra ramsor ekade vackert på arenan.

Trots den modiga klacken och att vi parkerade i Faluns planhalva efter de inledande tjugo minuterna lyckades vi tyvärr inte sätta vår dominans på pränt genom att få in bollen under den första halvleken.

Andra halvleken

Chock! Vilken chock! Falu BS sparkar igång den andra halvleken. Avspark och bollen passas bakåt till Faluns högerback, långt boll på ytan bakom vår backlinje och tjong! Bollen i mål och 1-0 till Falu BS. Inte en alltför rolig start på den andra halvleken. Speciellt inte då målet och nerverna verkade ha tagit över HuFF spelarna och man slog bort boll efter boll direkt efter att Falun nätat.

Efter fem minuters chockartat agerande från våra spelare lyfte de sig och visade vad årets upplaga gång på gång visat oss alla: De är programmerade att aldrig ge upp!

Vi tar tag i spelet, med både vackra individuella aktioner och med kraft. Det blev en potpurri och verk där samtliga spelare på planen bidrog färger ur sin egen palett och skapade en match där läktarna åter vågade tro på möjlig seger. Våg efter våg, väggspel, långa passningar, artisteri, hård kamp. På alla sätt inom regelverket lyckades våra killar visa hur bra de egentligen är. Men klockan tickade mot förlust, minut 80, 81, 82, avslut efter avslut….bollen ville bara inte in i Falumålet!

Så kom då magiska minut 85

En exakt situation som matchens första mål, men till vår fördel. Vår målvakt Sebastian Jonsson passar ut bollen till sin bror, Alexander Jonsson på vänsterkanten. En långboll i perfekt yta mellan backlinje och målvakt där en uppoffrande löpning av David Wallin belönas med att komma först till bollen och PANG!

1-1 är ett faktum och högt jublades det på läktaren! Ett så efterlängtat och välförtjänt mål. Men det bästa med det? Det var att både David Wallin och Dildar Cetin, i stället för att fira, rusar in i målet där David plockar med sig bollen och som lagkapten visar ett tydligt ”nej killar, vi går för tre poäng!”

Och hur underbart var det inte att med HuFF ögon se våra killar ha en större längtan till tre poäng än rädsla att förlora det poäng man nyligen återtagit.

Våg efter våg med flera avslut mot Falumålet igen och en stolpträff ifrån tvåan. Domaren visar på 4 minuters tillägg. Tiden går, viss maskning av Faluspelarna bestraffas med ännu en minuts tillägg.

Vi är på väg mot den 95:e matchminuten

Sebastian Jonsson sätter igång en offsideavblåsning. Passar till höger, David Wallin tar emot bollen. David passar den vidare till dagens koloss, Ruben Palmcrantz som inte visade motståndarna nåd, likt en oövervinnerlig centurion stoppade han varje försök motståndarna gjorde för att tränga in på vårt område, Ruben sätter bollen mot Oliver Grenholm på ytan åt höger.

Oliver passar snabbt in till Viggo Rogström som befinner sig i straffområdet. I farten får Viggo bollen lite bakom sig, men lyckas skickligt finta bort mittback och se var Falumålvakten är placerad för att kyligt sätta bollen mot den första stolpen och….

EXPLOSION!

Bänken och bollkallar kan inte hålla sig, utan alla rusar in och kramar varandra vilt! Den härliga klacken rusar från sina platser till den sida där spelarna befinner sig. Lyckan är ett fullständig!

Hudikmagi är ett faktum! Två matcher kvar, två finaler att vinna.

Foto: Peter Scott – klicka här för att se fler bilder från matchen

Anekdot: Evert Roos, tidigare styrelsemedlem i både ABK och Hudiksvalls FF bör hyllas för visad kärlek och välönskan då han var på varje träning under matchveckan. Inte för sin egen skull då han ändå stod och frös under dessa kylslagna kvällar, utan för att visa laget sitt stöd och försöka peppa genom närvaro – ELOGE.