Det blev tyvärr en tung hemresa för våra vit röda hjältar igår. En uddamålsförlust vi gärna hade varit utan då det gav möjlighet att lottas mot ännu ett allsvenskt storlag och ännu en fotbollsfest i staden och landskapet. Ibland vill det sig inte bara.

Säsongen har varit lång och det till antalet korta manskapet slitit rejält nu när vi närmar oss sluttampen av vårsäsongen. Efter en tung seriestart kan man inte säga annat än att laget lyft ordentligt och vi åkte till Östersund med förhoppningen att ro hem en seger och folkfest hit igen.

IFK Östersund är ett bra lag och det visade de på plan också. De har farliga offensiva krafter, men vi har å andra sidan riktigt bra backlinje och gör det svårt för motståndare och säkrar upp de misstag som sker och de bollar vi förlorar i mitten. En trygg mur, något de visade tydlig även denna match. Även om det är med mål man vinner matcher så kan vi vara överens om att det är även med ett bra försvar man ror hem poäng, en eller tre.

Domare Håkan Modigh blåser igång matchen och HuFF visar direkt vad de ville. Attack direkt och med lite tur hade vi kunna ha haft 1-0 till våra killar efter dryga minuten. En debuterande William Espell i Östersundsmålet styrde sin backlinje rätt bra så han slapp jobba alltför mycket. Båda lagen spelar fin fotboll och är lag som tycker om att rulla boll. Matchen böljar fram och tillbaka under första halvlek med lite mersmak HuFF, utom en femminuters sekvens där Östersund trycker på rejält och har några klara chanser att ta ledningen, men där Ante och vår backlinje tydligt sade ”Nej, nej kära boll, du ska inte in i vårt mål”.

Man kan inte annat än att älska att de går modigt och bestämt går in i närkamper, inget mjäk genom att luta sig bakåt och dra ut benet i ett alibispel, utan rätt in i kampen, hur ont det än må göra, hur de snackar med och hjälper varandra samt täcker skott efter skott.

Ett sådant beteende ger oss många poäng på kontot, tack för det killar!

I matchminut 45+1 får dock IFK Östersund in en boll och tar ledningen. Innan chansen ens dök upp borde domare Håkan Modigh ha blåst frispark då Viggo blev rejält nedsparkad i en tidigare situation där domaren tyvärr valde att fria. Alla är vi mänskliga och gör misstag dock. Ett noll till Östersund är ett faktum och i en psykologiskt tung period, precis innan pausvilan.

Andra halvlek då?

Vi går ut och styr, HuFF är det klart bättre laget i andra och vi visar att vi verkligen vill ha kommande folkfesten i Hudiksvall. Laget pressar på framåt, dock utan att lyckas skapa de riktigt heta chanserna tyvärr. Men när bolltapp sker i mitten eller passningar slås bort kommer vår räddande backlinje och ställer allt tillrätta och vi kan åter igen bygga spel framåt.

Som i minut 90 + då vi satsade allt framåt och en av våra spelare stod och dagdrömde så en motståndare som stod en bra bit ifrån hann jogga fram och lätt snodde bollen och sånär tryckte in 2-0 till hemmalaget om inte….en uppoffrande back kastat sig i vägen och IFK fick fortsätta längta efter sitt andra mål.

Laget var i ärlighetens namn värda att få in en kvittering och därmed förlängning av matchen, men som sagt, efter en lång säsong och rejält slitet manskap kan man inte annat är att ställa sig upp, klappa händerna och ändå hylla våra hjältar på plan.

Foto: Sonny Palmqvist

Närmast väntar bortamatch mot FC Järfälla på lördag, den sista matchen innan sommarvilan.