Bockarna silver_Rityta 1

För Hälsingland - Mot framtiden

Med tidigare HuFF:are på bägge sidor

Efter en gastkramande match under lördagen så tog sig Gefle åter upp i superettan. Det märktes att båda lagen framförallt inte ville förlora och skönspelet var obefintligt, precis som det ska vara i en höstmatch som betyder allt. För oss med HuFF-hjärta var det en extra krydda att hela 9 personer med HuFF-anknytning finns med i de båda lagen. Dessutom satt vår egen assisterande tränare Christoffer “våfflan” Ericson på läktaren och bevittnade sitt kära Gefles triumf.

Grattis Våfflan!

– Tack! Det är ett lag som ligger väldigt nära hjärtat, jag är så glad för alla där som gnetat på under dessa år! Säger en lite tagen våfflan när vi når honom ett par timmar efter matchen.

Våfflan var som bekant med i laget när satsningen uppåt påbörjades för ett par år sedan, innan hans obehagliga huvudskada som innebar slutet på hans karriär. Även om han inte är kvar längre så har klanen Ericson fortfarande en person kvar i laget, då hans pappa Sören är assisterande tränare till tidigare HuFF-tränaren Mikael Bengtsson.

Vad kul för din pappa!

– Ja, man blir ju lite emotionell efter en sån här seger. Man vet vilket tid och vilket arbete som läggs ned. Och samma för Micke också som man känner väldigt väl. Det jobb han lagt ner under 3 år. Nej, det är fint och det är vackert, och det är idrott när den är som bäst! Det är såna där ögonblick som man lägger ner all tid för.

I laget finns även vännen och gamla radarpartnern Wille Wallin, Huff-profilerna Cihan Sener och Danne Eliasson, och även Sebastian Friman som också gjort sina löpmeter för HuFF på sparbanken arena. Samtliga har fått mycket speltid under året och oftast varit startspelare.

Det var dock med viss besvikelse som en nedrest skribent upptäckte att ingen av dessa fanns med från start för Gefle. Cihan och Danne byttes dock in under matchen och gjorde stort intryck på matchbilden med sina inhopp. Danne Eliasson är fortfarande den Danne Eliasson vi lärt oss älska och tar inga fångar som tuff, löpstark, och passningsskicklig innermittfältare. Han var även delaktig i det historiska och avgörande målet med en så kallad “hockeyassist”.

Cihan gjorde mycket nytta som offensivt hot (hade bland annat en boll i stolpen som samtliga 2697 åskådare på läktarna trodde skulle gå in) och sin förmåga att hålla boll när Gefle behövde bränna tid.

Våfflan berättar att Wille trots stor konkurrens bland mittbackarna varit ordinarie stora delar av säsongen. Det är först på senare tid han inte fått spela så mycket. De gick även från tre mittbackar till två under säsongen vilket gjort det ännu svårare att ta en plats eftersom en av dessa är vigd åt den danska giganten Martin Rauschenberg och de andra 4 mittbackarna har fått kämpa om platsen bredvid honom. 

Våfflan öser beröm över sin nära vän Wille, och menar att han är ett proffs ut i fingerspetsarna. Han är någon som alla, framförallt yngre spelare, borde studera och ta efter. Både hur han agerar och tar sig ann sporten på och utanför planen. Vi talar om att Wille är varje lags Teddy Lucic, ni vet landslagsbacken som hela tiden höll den nivå han var på (varken mer eller mindre), och att det därför inte skulle vara någon skräll om han följer med laget upp i superettan och där håller superettan-nivå.

– Även Cihan och Danne är bra killar och har en liknande karriär som Wille. De kom liksom inte till denna nivå när de var 19 eller 20, utan typ 26 och 28. Jag tror det är viktigt för yngre spelare att få den bilden också, så det är bra förebilder för ungdomar från Hälsingland. Att det är så en karriär kan gå.

Pappa Sören är assisterande tränare i Gefle IF

Och  Danne Eliasson kommer ju in och är Danne Eliasson.

– Ja han är ju underbar. En sån som alla vill ha i sitt lag. Skulle man välja ett lag så är det såna som Wille och Danne som skulle in först. Det finns bara ett läge för honom, och det är likadant på träning. Det smäller och är tufft, och så är det ju en bra fotbollsspelare också. Och Cihan är lite samma. Man kan nästan kalla honom en “slugger”. Kraftfull och tar sig fram, och samma där; en jävel att jobba! Det är bra killar, ödmjuka killar.

Frågan är nu hur laget kommer se ut nästa år, och om alla våra HuFF:are får följa med upp i superettan. Våfflan hoppas det, både för att han unnar sina vänner det, men även för att det skulle stärka HuFFs varumärke i fotbollssverige.

– Det är ju HuFF som har fostrat dem, och det tycker jag man kan slå sig på bröstet för.

Våfflans bild är klar, de förtjänar att följa med laget upp till superettan.

– Det finns inte några bättre truppspelare. De är lojala och hårt jobbande. Det är inga konstigheter med dem, inget gnäll och sånt.

Om Gefle inte hade en tanke på en nedrest HuFF-skribent så skötte sig Umeå skötte desto bättre, och både Amaro Bahtijar och Lucas Bergqvist startade matchen. Lucas var i denna skribentens ögon Umeås (och möjligen planens) gigant från sin vänstersida, och Amaro var även han mycket delaktig i Umeås spel. Även dessa två ger våfflan mycket beröm. Han menar att Lucas är en stor talang som kommer kunna ta sig långt. Han menar också att han tagit nya kliv i sin utveckling under året i Umeå, kanske främst i sin defensiv. Amaro kallar våfflan en väldigt fin fotbollsspelare som det är kul att titta på när han spelar. Även han är en sådan spelare som alla vill ha i sitt lag.

Mer om Amaro och Lucas kommer i nästa artikel eftersom vi även passade på att tala med Amaro efter matchen. Så håll utkik på en hemsida nära dig!

Där måste vi även lämna en glad och nöjd våfflan eftersom han är på väg till Manis restaurang för avslutning med sina lagkamrater i HuFF. Vi hoppas våfflan och laget fick en minnesvärd fest och att laget svetsas samman ytterligare inför nästa år. Det är ju bara att titta på Gefle för att se vad lagmoral kan innebära för ett lag!

Text: Henrik Pettersson – Foto: Privat