Bockarna silver_Rityta 1

För Hälsingland - Mot framtiden

Sommarläsning: Arayas resa från gatufotboll till idol

När man pratar med Araya så kommer det inte som en förvåning att intervjun behövdes skjutas fram en dag för att han ska hjälpa en vän att flytta. Det framkommer snabbt att assistkungen är en mycket jordnära person som gör allt för sina nära. Man undrar ju hur det kom sig att han blev på det sättet. Att vara den kanske största idolen hos barn och unga som klubben haft hade säkerligen gått många åt huvudet.

Att Araya blivit fostrad på rätt sätt är nog en stor orsak till att han blev den människan han blivit. Han och hans syskon kom ensamma till Sverige och Härnösand från Eritrea när han var 10 år. De togs emot av deras mamma varit i Sverige i två år.

I Eritrea spelades endast spontanfotboll på gatan där Araya växte upp, och den lilla killen stod alltid i målet. Det var först när han kom till Sverige som han testade på att vara utespelare i ett lag , IF Älgarna.

Hans familj är ingen fotbollsfamilj på det sättet att alla spelat själva. Det är mer att de är intresserade tack vare att de följt Araya i alla år. Hans mamma, syskon, och syskonbarn ser honom så fort de får chansen och läser allt som skrivs. Detta trots att familjen numera är spridd på flera orter i Sverige och i världen. Araya är väldigt nära sin familj och hans stora förebild och idol i livet är hans mamma.

Hur kommer det sig att hon är din största förebild?

-Mamma har varit med om mycket. Hon har varit med om ett krig och är halvblind för att hon fått ett skott i ögat. Det är tack vare henne vi är här och hon har gjort så mycket för oss trots att hon behövt kämpa så mycket. Nu har hon gjort sitt jobb klart, och det är upp till oss att betala tillbaka.

Så ni kommer ägna resten av livet att betala tillbaka nu då?

-Ja det är så jag tänker. Jag hoppas att hon är stolt över mig, eller det vet jag att hon är. Att göra henne stolt och att se henne le är det viktigaste jag vet. Men jag vill aldrig sluta ge till henne. Utan henne hade jag inte varit någonting. Jag är den personen jag är tack vare henne.

Efter ungdomsåren i IF Älgarna blev nästa lag Härnösand i Division 2. Efter ett år i Friska Viljor kom han sedan till Hudiksvalls FF. Tanken bakom flytten var att han hört gott om klubben och även mött Hudiksvalls FF på plan. Samtidigt var hans dåvarande flickvän från staden vilket gjorde flytten kändes naturlig.

Men det som fått honom att stanna i alla år är dock till stor del något annat, nämligen hans jobb på en skola i Hudiksvall. När Araya talar om sitt jobb och de barn han följts åt med i flera år nu så blir han genast engagerad och det märks att han brinner för sitt jobb.

HuFF har nog aldrig haft en idol på det sättet som du är för många barn och unga. Vad tror du det beror på?

-Jag vet faktiskt inte. Men jag är bara mig själv, jag försöker inte vara någon jag inte är. Jag behandlar dem på samma sätt som jag vill bli behandlad. Man försöker vara en förebild.

Att du är så genuin med barnen är säkert något som de märker också?

-Ja alltså barn är smartare än vad många tror. Men jag vill bara ge tillbaka det som barnen ger mig. Det bästa jag vet är att se barn glada och att se dem le. Det gör mig glad liksom.

Araya har snart samlat ihop fem säsonger i klubben nu och är redan en klubbikon. Men idolskapet är inte det enda som gjort honom till den ikon han är, utan även hans sätt att vara på och utanför plan. Han är lite av HuFFs Nacka Skoglund. En referens som kanske flyger över de flesta under 40. Ni får googla, ungdomar.

Han är en person som försöker ha så roligt som möjligt och njuta av livet och erkänner att han kan bli bättre på att sköta sin kost och sömn mellan matcherna. På plan är han en teknisk ytter som tycker det är roligare att passa fram till mål än att göra dem själv.

Man måste jobba hårt för att bli en bra fotbollsspelare. Men för att orka jobba hårt år efter år så behöver man ha roligt också?

-Ja precis. För om vi jobbar hårt, hårt, hela tiden då glömmer vi bort att ha kul. Och nu för tiden finns det sån press på barnen att prestera. Det kommer alltid komma motgångar och då gäller det att man har kul. Det är som Kalle alltid säger när vi ska gå ut och spela matcher. Han kan gå igenom allt det här med att jobba för varandra och så, men avslutar alltid med att vi ska gå ut och ha kul.

Jag måste bara passa på att fråga om en anekdot jag hört om Araya också, som har att göra med den där lättsamma inställningen som han har. Nämligen att han spelat halva förra säsongen med tre storlekar för stora skor. Det visade sig att det inte stämde. Det var längre tid än så!

-Ja det har jag gjort skulle jag säga fram tills att serien började i år. Jag har aldrig tänkt på att det kan göra någon skillnad. Sen vet jag inte om det var Kalle eller Ferm som upptäckte det och frågade mig om hur det skulle vara att spela med skor som faktiskt passade mig. Och helt plötsligt när jag testade skor som var min storlek så märkte jag hur stor skillnaden var!

Kan detta också ha med uppväxten att göra?

-Ja kanske. Jag har inte tänkt så mycket på det utan spelat med skorna jag fått. Och i Eritrea så spelade man ju inte med skor alls, utan barfota.

Araya Zerai är en människa som många, gamla som unga, kan lära sig mycket av. Hans inställning till livet och den kärlek han ger är smittsam. Trots att han ligger i toppen av såväl skytteligan och assistligan så är det kanske främst detta som gör honom ovärderlig för vårat talangfulla lag.

Barnen hade inte kunnat få en bättre idol.

Text: Henrik Pettersson – Bild: Peter Scott