Bockarna silver_Rityta 1

För Hälsingland - Mot framtiden

Från VM på is till Hudiksvalls FF – Alexander Jonsson

Alexander Jonsson kom in i laget under sommaren och visade direkt hög klass. Men då har han också varit omgärdad av klass hela livet. Från framgångsrika fotbollsmänniskor i familjen, genom den gyllene ungdomsgenerationen i Bollnäs och den gyllene ungdomsgenerationen på nationell nivå i Sundsvall, till dagens till brädden talangfulla Hudiksvalls FF. Denna vecka lär vi känna klasspelaren Alexander Jonsson.

December är den månaden som fotbollsspelare på denna nivå har chansen att semestra, och Alex räknar just nu ned dagarna till sin semesterresa till Kap Verde. Annars blir det mest gymträning just nu, även om laget kört några träningar på senaste tiden.

Som de flesta kanske vet vid detta laget så fick Alex sin fotbollsfostran i Bollnäs, innan han flyttade till Sundsvall för att gå gymnasiet och spela fotboll där. Länge så pendlade han faktiskt mellan Bollnäs och Sundsvall. Han tyckte det gick ganska bra, men då fick han också mycket skjuts av sina föräldrar. Här kommer man ju osökt in på en återkommande figur i de senaste artiklarna om Filiph Ededal och Ville Söderlund, nämligen Alex pappa Magnus.

– Det är han som har varit min tränare sedan jag var liten.

Hur har det varit? För och nackdelar?

– När man är så där ung, då är det nog mest fördelar ändå. Och pappa är så fotbollskunnig. Jag kände inga nackdelar, men jag tänkte inte på det så mycket. Men ofta kan det ju ställas lite högre krav. Man fick ju inga fördelar, snarare tvärtom. Men jag tyckte det var roligt bara.

Magnus är fortfarande ett värdefullt bollplank för Alex och de pratar nästan varje dag, både om fotboll och annat.

Sedan har vi också brorsan Sebastian som han som bekant spelar med i Hudiksvalls FF idag, men också spelade med en del i ungdomslagen. De var båda en del i en mycket fin generation fotbollsspelare i Bollnäs där bland annat även Ibra Hussein, Ville Söderlund, Ludvig Pärlenskog och Teodor Hansemon (Gefle) figurerade.

Hur kunde den generationen bli så bra?

– Jag vet inte. Det kom ett gäng bra spelare då som sporrade varandra hela tiden. Sen hade vi pappa som var bra, och fler bra ledare. De ville verkligen utbilda oss på ett bra sätt från början.

För och nackdelar med att spela med din bror?

– Jag tycker bara det är roligt. Sen får man lite extra skäll av honom lite då och då.

Har ni någon extra kemi er emellan på plan?

– Ja men det tycker jag. Vi vet var vi har varandra och känner varandra väl och vet hur vi vill ha bollen och så. Man känner att man känner varandra lite bättre.

Alex berättar också att han får mycket hjälp med att utveckla sitt försvarsarbete av Sebastian. Men det är inte alltid de vill prata fotboll heller, ibland vill man bara snacka om annat också.

Som Ville berättade i den artikeln så var Alexander även en stor talang i bandy. Han har faktiskt varit med i landslaget på ungdomssidan och även spelat ett VM. Men då tiden för att välja gymnasium kom så föll valet på Sundsvall och på fotbollen. Mycket på grund av att Sundsvall faktiskt visade ett större intresse, medan Bollnäs nog trodde att de inte behövde anstränga sig så mycket för att Alex skulle välja dem.

När Alex ser tillbaka på tiden i Sundsvall så menar han att det var en väldigt viktig tid då han för första gången fick lära sig att klara sig helt på egen hand och mognade mycket. Tidigare i år behövde han bestämma vilket steg han skulle ta härnäst och valde Hudiksvalls FF. Detta trots att han hade alternativ från division 1. Möjligheter till speltid och att han redan kände halva laget vägde tyngst.

Att välja speltid och utvecklingskultur i Hudiksvalls FF framför division 1 och framför storklubben Sundsvall är ett vågat, men också moget och smart beslut. Och det märks också när man talar med Alex att han är en seriös och mogen person. Han känns redan rutinerad fast han är så ung. Men så är han också omgärdad av goda bollplank i familjen som stöttar honom i vått och torrt.

Foto: Peter Scott
Korta fakta Alexander Jonsson

Familj: Mamma, pappa och storebror.

Fotbollsförebild: Jag har väl ingen speciell … Men jag tittar mycket på Liverpool och då blir det att man tittar på Andy Robertson eftersom han är vänsterback.

Favoritlag: Liverpool. Har alltid varit så.

Förebild utanför fotbollen: Det får bli mamma och pappa. Så mycket tid de lägger ner på mig och Sebastian, som de gjort hela livet. Det ser man liksom upp till. Allt de gör.

Jobb: Jag jobbar på Biltema. Jag jobbar med lite allt möjligt där.

Mål med fotbollen: Det är väl att kunna leva på fotbollen. Att kunna lägga ner all tid på det och inte tänka på något annat. Det är först när man får en sån chans som man verkligen kan satsa och se hur långt man kan ta sig. Så hade något utlandsäventyr varit roligt i framtiden. Drömmen är så klart Liverpool, men många flyttar ju till lite mindre länder och spelar där. Det hade också varit en rolig upplevelse. Typ Cypern eller nåt sånt.

Intressen: Fotbollen är väl det största intresset. Men sen är det väl all sport som gäller. Sen är jag faktiskt domare i bandy också.

Är du bandydomare?? Ja man får passa på att åka lite skridskor. Dömer uppe i Sundsvall på division 1 nivå för herrar och allsvenskan för damer. Det är ganska roligt faktiskt. Det är inget jag satsar på men roligt att träffa folk och få åka lite skridskor, och ett litet tillskott i kassan.

Det bästa med staden Hudiksvall: Det är en lugn stad, mycket trevliga människor. Trevligt överallt.

Text: Henrik Pettersson